Foto: Chris Montgomery på Unsplash

När jag undervisar på distans så lägger jag ut de flesta föreläsningar som förinspelade filmer, och håller en mindre del mer interaktiva föreläsningar/seminarier via Zoom. Jag har också lagt in textseminarier i smågrupper i Zoom för att få till mer samtal mellan studenterna och mellan lärare och studenter. Utöver detta så har jag en frågestund varje vecka, 45 minuter vars innehåll jag inte planerar i förväg. Jag ber studenterna ta med sig frågor på kursstoffet dit (istället för att maila mig). Med de frågorna är det lätt att få igång ett samtal om kursen och sedan glider det ofta vidare ut i mer allmänna frågor om ämnet och om studier. Jag anstränger mig för att visa att allt är ok på frågestunden, även vardagligt småprat. 

Det som krävs är att man planerar in 45 minuter på fredagseftermiddagen för en frågestund och att man inte pratar så mycket att man tar över den. Som lärare är jag där för att svara på studenternas frågor, inte för att undervisa.  

Det är inte problemfritt, inte alla studenter kommer att delta och det är ofta de som behöver ställa flest frågor som deltar minst, och vice versa. Det är inte heller alla kollegor som har tid att delta. Regelbundenhet är viktigt, så att alla vet att det går att ställa frågor varje vecka. 

Det är inte en perfekt lösning, utan bara en av många delar i arbetet med att skapa en undervisningsmiljö online som engagerar våra studenter och som fungerar som en levande miljö full av andra människor även på distans. Omväxling i hur man arbetar bidrar till detta, och en del av våra undervisningsmetoder är mer socialt engagerande; seminarier, grupparbeten, SI- mentorsmöten (där de finns) t.ex. 

Av Björn Fritz, Konsthistoria.