Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Dialog istället för övervakning

Många – faktiskt både lärare och studenter – är oroliga för fusk och plagiat i samband med online-examinationer. Ofta leder antagligen denna oro, misstro och känsla av bristande tillit till såväl negativa konsekvenser som enstaka fall av medvetet fusk.

Osäkerheten över att vistas i en delvis ny och ovan digital miljö betonar något som alltid funnits där, för såväl lärare som studenter. Det är lätt att fastna i tankar om övervakning, men eftersom det är en juridiskt komplicerad väg att gå finns det anledning att försöka ta sig an problemet på annat sätt.

Tydlig information för att motverka fusk och plagiat

Det har visat sig att problem med fusk som förs upp till disciplinnämnden vid Lunds universitet väldigt ofta handlar om missförstånd och kan härledas till bristande information och otydlig kommunikation med studenterna.

Det gäller då både med avseende på vilka regler som gäller för en viss examinationsuppgift och om hjälpmedel är tillåtna eller ej, som vad som faktiskt räknas som fusk och plagiat. Det finns alltså all anledning att se över de instruktioner man ger sina studenter och att vara tydlig (kanske övertydlig) och transparent i denna kommunikation.

Hjälp studenten att ta ansvar för sitt eget lärande

Men det handlar också om att få studenter att förstå värdet av att ta ansvar för sitt eget lärande och sin egen prestation. Att stärka studenters bedömningskompetens eller litteracitet när det gäller examination och bedömning är centralt i all högre utbildning och därför något som vi behöver prata med dem om explicit. När vi behöver förlita oss till examinationer online blir det ännu mer viktigt.

Det handlar till exempel om att tidigt i utbildningen prata med studenterna om vad det innebär att ta ansvar för sitt eget lärande, vad man har att vinna på att inte fuska, hur viktigt det är att öva upp sin egen förmåga att bedöma och värdera sin egen (och andras) kunskap och att kunna identifiera sina egna kunskapsluckor och utvecklingsbehov.

I ett bra, lärandeorienterat examinationsupplägg, där studenterna ges möjlighet att öva och få återkoppling på sin prestation innan de betygsgrundande examinationerna sker och där de betygsgrundande examinationsmomenten är både fler och mer varierande än en enda summativ examination, känner sig studenten ofta mer trygg och säker i sin lärprocess. Både hen och du som lärare har bättre koll på hur det går för den individuella studenten. Och då blir det både svårare, mindre attraktivt och mindre lönsamt att fuska. 

Bedömarkompetens tar naturligtvis tid att utveckla, men har man inte pratat med sina studenter om det hittills kanske det är en bra tid att börja med det nu?