Foto: Lizzie George via Unsplash
I mitt ämne, vilket är konsthistoria, så behöver vi ta med studenter ut i olika miljöer för att se på arkitektur och stadsplanering liksom till museer och andra samlingar. Det är en viktig aspekt på utbildningen att se ting och att förstå sammanhanget de visas i. Under corona fick vi tänka om, och nu efteråt så har vi god nytta av det vi lärt. Det finns många platser vi inte kan besöka med studenterna, men som vi likväl kan visa dem. En filmad exkursion kan inte ersätta närvaron på platsen, men den kan vara ett utmärkt undervisningsmaterial.
Utrustning & genomförande
Vi har inte använt oss av någon särskilt avancerad utrustning, utan en mobiltelefon, en selfiepinne och iMovie (på en mac) har räckt till. Naturligtvis kan man höja kvaliteten här med bättre utrustning, men redan detta fungerar. Utan en extra mikrofon så är man dock tvungen att hålla sig ganska nära telefonen när man pratar och man måste undvika vind (och helst vara inomhus, om möjligt).
Det enklaste sättet att genomföra en filmad visning är att en person sköter kameran och att en eller flera andra personer sköter pratandet. Den som sköter kameran kan agera publik och ställa frågor, vilket underlättar för den som ska göra visningen. Det är så mycket enklare att prata med en annan människa som reagerar än att prata med en kamera och en tänkt publik.
Jag har lärt mig att när jag filmar en exkursion/visning så är det lämpligt att bryta upp den i sektioner på max 10 minuter (helst kortare). Innan man börjar varje sektion så kommer man överens om vad som ska bli sagt här, och vad man ska visa så att man är överens om hur man ska röra sig och vad som ska vara i bild. Jag har också funnit det mycket användbart att filma korta inledningar (”Hej idag är vi på museet där vi ska se på…”) och avslutningar (”Tack för att ni har lyssnat”) liksom korta sektioner man kan använda som länkar mellan olika platser, dvs 10-15 sekunder av folk som går mellan rum eller byggnader. Detta hjälper en mycket när man vill sätta samman de olika talade delarna till en sammanhängande film.
Redigering
När man är klar med filmandet så behöver man ställa samman och redigera materialet. Jag har konsekvent försökt hålla mig till enklast möjliga redigering, med transitions, en övergång (iMovie kallar den ”upplösning”) som konsekvent övergångseffekt mellan klippen.
Jag har lagt fokus på att få en sammanhängande talad presentation, vilket ibland innebär att man rör sig lite oväntat i rum och tid. Man kan lätt addera text på bilden vilket är mycket användbart när man nämner namn, titlar eller årtal; det blir ett sätt att betona det centrala i visningen. Man kan också lägga texter när man ser att man säger en felaktighet (”Här säger jag att det är ett koppartak, men som ni ser är det ett skiffertak med koppardetaljer”). Det är en visning man gör, och den har sin form. Vi är inte professionella producenter av dokumentärer.
Det är också enkelt att lägga in stillbilder i filmen under redigeringen, något som är mycket bra om man har för vana att göra jämförelser med saker som inte syns i bild under själva exkursionen. Man arbetar alltså med materialet i två steg, först en visning på plats och sedan göra man denna än bättre under efterarbetet.
Läs Canvas-guiderna:
Publicering
När klippningen är klar så laddar jag upp resultatet i Studio och publicerar i Canvas, Jag har fått många kommentarer om hur uppskattat det är att se på en annat slags filmat material än en föreläsning då och då. Studenter som bor i närheten har ofta gett sig ut med filmen på mobilen och sett på platsen live. För att underlätta den saken har jag när det är lämpligt lagt ut kartor som visar var vi är någonstans och hur vi gått, eller annat kringmatrial.
Läs Canvas-guiden: Ladda upp video i Studio
Alternativ - exkursion live via Zoom
Det är fullt möjligt att genomföra samma sak live, via zoom. Jag har gjort detta genom att agera kameraperson och vidtalat personal på museer att göra visningar. Jag agerar då länk mellan studenterna och den som håller i visningen, studenterna skriver frågor i chatten i Zoom och jag ställer dem till de som föreläser/visar. Det är än viktigare att hålla koll på att man är nära den som talar med kameran. Upp till en meters avstånd är ok om det är en tyst miljö och man inte har något mellan kameran och den som talar. Eftersom man är live så kan man inte justera ljudet i efterhand, och alla behöver ju kunna höra vad som sägs.
Använd vana guider eller manus om möjligt
När jag har gjort inspelade exkursioner och visningar så har jag alltid gjort dem med personer som har stor vana och erfarenhet av att göra vanliga visningar, de behöver sällan ett manus utan befinner sig i sin yrkesroll där jag och kameran är publiken. Om man inte är van att göra visningar så behöver man ett ordentligt manus, annars är det alldeles för lätt att glida iväg och pratat om många olika saker som inte nödvändigtvis för just denna visning framåt.
Sammanfattning
Inspelade exkursionen kan inte ersätta ett fysiskt besök fullt ut, men de har fördelar. Man kan visa delar av en samling man inte kan ta in en stor studentgrupp i (tex arkiv, konservatorsateljéer och andra icke-publika delar av en samling). Man kan också samla på sig en serie visningar av miljöer man inte kan åka till med studenterna men som man ändå skulle vilja visa upp i kursen. I mitt ämne ser vi en stor pedagogisk potential här.